Mångalen
Det finns ett hål i mig som ropar inatt
ett tomrum jag vill fylla med dig
med din hud och din doft
med din värme och närhet
Och jag hoppas, älskade
att du kan smeka bort vad jag annars blir inatt
För det finns ett hål i mig som ropar
som skriker efter hämnd
Det finns ett hål i mig inatt
ett hål som skriker efter rättfärdigt blod
Ja inatt ylar jag mot månen
galen av törst och vansinnig av
gammal ilska som inte fått ebba ut
Det finns odjur i våra skogar
kreatur som fått springa fritt alltför länge
och droppen som fick bägaren att rinna över
har blivit en strid flod som spränger mina dammar
Jag har fått nog nu
Och förlåt vad jag säger nu
men jag förstår inte varför kreaturen är värda mer än jag
För man är antingen med dem eller mot dem
och tydligen är de fredade
men jag kan inte förstå varför
Så inatt springer jag lös
inatt skriker jag efter blod och
inatt ylar jag mot månen