Vem är du Helena som ändå så åtrår
båd hemland och underskön prins av Troja
i Ilion då alltjämt av vänner du saknas
likt du så ofta dem trängtar att möta
hos troerna nu du dig bosatt och märker
hur harmset de skådar dig ur sina hjärtan
då akajer befäst sig där nere vid stranden

Vem är du Helena som ändå så velar
gudarna leker med dig liksom barnet
trevande stöter med alla de tingen
som känslor är grus som man slänger på fältet
dock älskad och ändå så drabbad av ofärd
att kvinnor ska kastas på marken av vånda
och barn ska säras från sina mödrar

Att ljuvaste skönhet kan skilja från lyckan
de bröst som just allra mest den prisa
man önskar att många i fjärrn skulle finna
det vackra inom sig och blott efter detta
hos andras kroppar sig strax finna genklang
och finna sig då hos den aldrig så käre
att dela sitt inre och frånkasta frågor

Men du Helena av fägring är fjättrad
och runt kring dig kämpar de rusiga männen
om blott du dig en enda sak skulle önska
väl välj då din täckhet så länge det yves