Läs, läs

läs det här ordet utan dina ögon

läs under dem, plöj, skjut en glödgad trädstam som ett ungt skott

en sprickning där det vindlande böljet är slät råhud

spänd över själstillståndets

parfymarium

som doft, som de tusen dagarna före schavotten

som steget upp

 ~

det finns ett vallmofält

det betyder ingenting, det känns så lite

det finns en skrovlets rostklang djup

det betyder ingenting, det upphör     den tredje dagens afton

sedan återstår så många

det finns det här ordet     nästa     ditt ögas släpljus

ankarkött låter     tömt strilar inneslutet krusljud

hålrummet av din skugga     vänder du dig

till hälften     betyder det färd som bryts likt

torrt bröd längs vägen

smulor små     så följsamt bakom hälen

ingen vet det här, så läs det medvetslöst:

 - du är ett hål     rör dig över jordytan     infallet     likt mörkret som följer en flammande mynning

 ~

skuggan lutar sig inifrån

rödjärnsträd     det som har brunnit     alla år mot nollrummet     in, in

barken     kappan

kappan     stenens ljus

ur spricka viskat

till dig, du som betyder:

när fukten samlas i övervalvet

vitnar den likt törst   en bortglömd höftkam

utan höljets skyl;

 ~

molnen kalvar i

mina ögonvitor

du är vidsträckt

     fält

          gropar

   ett slag av regn

        och skarpt runt jorden

 ~

molnen kalvar

här håller jag dem

ett nadir försigår

sträck ut

bli tärnan som drar blankt

klyvskriet / azurblått

 ~

du, du

hål över jordens gömslen

genom dig

genom dig

smältan i kokillen

cire perdue / buteljgrönt

(uttonat i svartjord)