Du gör så ont, du förstör så mycket.
Varför?

En fråga som jag troligtvis kommer ställa till mig själv, under resten av mina resterande år på denna jord.
Varför jag?

En egoistisk fråga att ställa, men du gör mig egoistisk.
Kan inte skylla allt på dig, men du får mig att känna, du skär sådana djupa sår i mig.

Du får mig att minnas, du får mig att försvinna.

Du får mig att drömma, om hur det vart om du inte hade valt mig.

Du får mig att se, leva på ett annat sätt än innan du kom.

Innan du kom på besök, innan du bestämde dig för att stanna.
Du sårar mig, så hårt att ord inte finns till för att beskriva.
Det värsta av allt är hur du sårar dem runt om kring mig.

Du valde mig, snälla såra bara mig, du hade ett val. Snälla sluta, jag vet att du aldrig kommer försvinna, men snälla kan du vila ett tag.

Så att jag kan få vila, så att de jag älskar kan få vila.
Låt de djupa såren läka, jag ber dig.