fingrarna lätt mot min kind

djupet -

när det slår mig

hur vi sitter ihop

men distanta och ekvidistanta

är det som en spade genom nackkotpelaren

Jag har letat länge nog nu

med den här kompasskärvan som en artfrämmande del av tagghuden

efter navet

vågar nog säga nu

ingen sådan punkt finns att finna

var och en

vrider sig runt någon annan

var och en

är på väg

i en evig båge