Kom, som en

händelse ur jorden

en grön bräcknings förändring

täckt av utrymme

kom, ur skurarna dunstande upp ur vildmark

rikta dig rakt

ur skummet av spirande fäste

kom ur hårt mörker

som sjunker ned

lägger sitt järn runt härdarna

väntar med orörd mun

kom till födelsen

om den någon gång sker

kom ur den glömda tjäle som är en brist

på skrik

ljungande rodnad

kom, som en avgrund i själva ljudet

flämtningar som andats i branta vinklar

i strid mot brisen

som löper mellan mina utspärrade fingrar

och känns som en rörelse

mitt i detta motstånd

dess tunga vindbryggas

stillastående häpnad

kom i det ljudet

där vingslag falnat till hullingens stela båge

kom, bakom de levandes vingar

ur hålrum gömda i luften

som en omvänd sten

ett prisma som bryter ett mörker

till beståndsdelar,

en flödig svärta som väter jorden

till sin alldeles vanliga

färg

kom som en uppbruten

försegling

omtalad i ett kort brev

bortkommet och återfunnet

kom som minnet av att tappa det brevet

och sedan -

kom, som ett midnattsblått täcke

som lyfts över sorgen när den dör

en glömska med slutna ögon

brusande

som en händelse

ur jorden