spåren

rör sej

när vi följer dem

 ~

tystnaden härinne

som att gå tillbaka

till sin plats i ledet

efter att ha skrivit sitt namn

både i listan över offer

och förövare

 ~

blixtar spelar över

förlagan till den stora handen

som lyfter landet ur kartan

det är torka under

det är torka inuti

futurum exaktum preteriti

 ~

kvardröjande

jag vet ett regn skall komma

som sprucket ursinne

jag provar flera ord

de fungerar inte

passar inte riktigt

 ~

legionären

ber mig ta värvning

jag avfärdar honom igen

ser mot kullarna

signaleldarna är tända

de är alltid tända

 ~

de här ögonen som runnit

ur sina hålor

ned i sina askar

petar man med fingret

ser man de små lågungarna

dansa till aska

förklädda

 ~

strömmens öppning

mot strandbanken

så,

eller

mörkerskott

 ~

fjolårets lindlöv

kullrar sina ryggfält

jag vet de är små människor

om än hjärtformade

jag krasar dem i handen

söker efter speglande

skikt

 ~

legionären kommer tillbaka

visar sin genomstungna vattenflaska

säger att jag inte kan förstå

jag visar honom

tystnadens mun

han ser på mig

nervbanor som lindarnas

tecknar av det ögonblicket

frenetiskt för att hinna

binda

fjättra

 ~

solen

är en vråk

dagen

rusar genom torkan

ser sig om

rusar

 ~

vi var tvungna att

rädda den

för att

förstöra den

lyser det genom min hand

jag lyfte den upp mot

det sista ljuset