där fältens vita täcke
döljer vilande mull
är solen den evigt samma

den strålar över nejden
där hjortarnas brunst
ekar dovt mellan granar och fur

en vandring på skaren
när våren står på lut
är skön intill själen
för människa och djur

så går våra år
ett efter ett
för våren den kommer
oavsett

den tid då allt tinar
när ljuset väcker liv
i vintertrött hjärta
som bidat sin tid

när kärleken värmer
som plåster på sår
är vintertid över
ja, då är det vår