En son bjöd ut mig på påsklunch här i Västerås på Långfredagen.
Bild: Goggle
Djäkneberget
Det var som balsam på öppna sår
den insats en son gjorde mot mig
Förgråten och sorgsen fann han mig
Jag fick en fantastisk blomma
med dithörande kort:
"Ingen med oss för alltid,
tiden försvinner så fort
Men minnena får vi behålla som lindring
när saknaden blir för stor"
Min son som är sjuksköterska i botten
berättade för mig om min brors diagnos
hur den verkade och förändrade min bror
på ett sätt som förde till slutet...
Många undringar rätades ut
och jag fick mer förståelse
för orsak och verkan...
Jag fick sätta mig ner
då vi kom hem
och få fotbehandling
Nog är det underbart
med medmänniskor
som har rätt ord
till rätt person
i exakt rätt tid