-

I mitt huvud bor ett hundratal fladdermöss med tunna mörka silkesvingar och pyttesmå klor.

Om dom fladdrar?  Mössen.

Jojomen.

Som starkast just när min oro är som störst.

Måste finnas ett samband.

Ibland slår de sig till ro, de små liven, hänger då upp och ner som på notstreck – nära den mandelögda.

Håller i sig med klorna utan att drömma, omedvetna om sig själva, sin skuldlösa ondska.

Upp och ner.

Jag sätter på musik och dansar.