Det klarnar över vid men kortklippt
matta hur nu en tanke kunnat
färga det som nu låg ommålat

platt och oförbrukat såg hon
landskap efter landskap.

Med uppvärmda fingrar hördes
bromsen gnälla vid sväng
av hastigheter små

Det knakade till. Åter. Minnen
återvända. Hur tvingats under-
söka varje parkeringsregel. Hur
tröttsamt bli en man, manlighet
som borde delats. En hängande
brat från ögonblicksliv över till
nästa. Blod som fryser överkokar.

Hon. Det fanns kvinnor som kunnat.

Tänk hur arv bygger krav. Hon
var så van. Slippa vara den
sortens kvinna. En fadersgestalt med
papper ordnade. Armar kvicka.
Insamlandet av bär och svamp.


Kolsvart färjades obehaget. Av ett
ljud från bromssystem. Korta
ögonblick av fasa


det var då. Då.

Sätter toner sjunger faktiskt orden
likt på begravning av en människa
som äntligen blev då.