Fält efter fält denna tanke som vaknar

 detta liv denna tid som än finns

snabbt ska jag stiga jag ska springa i vinden

jag ska slåss för det vackra jag minns

under gnistrande täcke en låga som brinner

sällsam sömn men nu vaknad åter

dag efter dag att resa i drömtid är

förgånget nu hörs skyar som gråter

Av aska ur sorg en vandrare lever tar sin

ton genom fukt och det grodda

genom sirliga dimmor en sol tittar ner

strör sitt väsen till ordens betrodda

Ja, jag är förlagd till vedermödans glädje

min stig kantad av sorg för att se

det vackra det sköra som knappt börjat att leva

och i kraften av det kan jag ge

mina steg den bäring den styrka den lust

som vart andetag tar

Det är så jag vet att när våren kommer

finns liv nog till att fortsätta kvar.