För diamanttråd
genom nålsögat
för att försäkra mig
om konsekvenserna

Blandar krossade rubiner
i nattvardsvinet

Och malda smaragder
i det brutna brödet

Det växer ett träd
av skimrande kristall
med tusen prismor
i sitt lövverk
som slår solens strålar
i miljoner bitar
och dränker oss
i färger

Det är där vi står
med ädelstenar
upp till knäna
och förväntas
falla ner
i ödmjukhet
inför miraklet

Dom har knappt
öppnat sina ögon
och du talar om
avslöjandet
som vore det
ett spel

Kastar skuggor
mot väggen
och beskriver dom
som levande

Däri står vi
med utsträckta armar
inför upplevelsen

Vi vägrar att falla

Vi kan inte falla

Vi är födda här
vi lever här
och här ska vi dö

Vi riktigt levande
som vet
att vår skugga
är ingentng
och att solen därute
är solen därinne
och allt däremellan
är evighet

Därför dör vi aldrig
vi riktigt levande
likt träden
vilar vi
bara.