Någonstans där
mitt i
finner du mig
när jag ropar
du har bara hälften kvar
och någonstans där
faller jag
hårt i marken
men reser mig
större
än någonsin
och jag ser djupt in i mig
jag ser djuret inom mig
och dess helighet
jag ser brutalitet
och dess nödvändighet
och där mitt i
halvvägs
finner jag dig
flinande
och jag slår näven
i spegelen
och spottar på den
för jag är inte död
jag lever
jag är inte död
jag andas
mitt blod pulserar
pulserar
in
slår ut
drar in
och allt jag kan se
är ett jättelikt ingenting
ett allting
större än någonting
äldre än någonsin
och däri
finner jag dig
och mig
varande
levande
seende
hörande
din pulserande evighet
din mänsklighet
din verklighet
din odödliga kärlek.