Redan medlem?
Logga in
Ett sorgesamt farväl till andra sidan graven.
Vi är alla samma dårar, i vår vandring kring livets klockspel spelar vi i samma klang, ett slag för mänskligheten ett slag för vår tid
jag vill ha dig under mina vingar, se hur dina andetag gror vildrosor upp, upp över din gravsten
för att krossas av tidens höga moral, för att ännu dofta, dofta ett minne kärt, fortfarande vilande bakom ögonlocken.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 304 gånger Publicerad 2006-02-26 19:14
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |