och ikväll krympte han ytterligare fyra cm.

Människorna blir större för varje dag

allt större idioter, som inte ens ser honom.

För varje månvarv blir han alltmer unik

alltmer rädd, alltmer beredd

att någon ska trampa ned honom i en gatubrunn

och aldrig finna denna forna kung.

Ju högre han skäller och mopsar sig

eller ylar och gormar, desto mer låter det bara

som en insekts enerverande surr.

Och ju djupare kunskapen når

om hur man bryter sig ut ur samhällets fängelse,

desto starkare tror han att han växer

som människa. Sträcka på sig skulle räcka en bra bit

för att inte tala om slappna av.