fallenheter för det abstrakta ljuset,
linsen speglar ett trasigt men leende ansikte,
i bakgrunden hörs musik genom hörlurar som ligger på det kalla golvet,



på andra sidan glaset vibrerar sommaren,

stadens ljud filtreras till ett brus genom den tjocka betongen,
mina händer skakar, jag faller bakåt, jag är ett tunnt fragment sanning,
dina ögonen tar in vad hjärnan vill se genom tragikens förblindande slöja,

hjärtat slår,

jag är Hel.