Blicken du gav mig, det var som att tiden stannade.
Det var som att molnen som annars bara flyger förbi, stannade för oss.
Ingen av oss kunde slita oss från varandra, våra blickar var som magneter.

Känslan av sorg, som ett sista farväl, vi pratade inte, inga ord.
Bara blicken, så många ord som ville sägas, men som stannade inom oss.

Till H.