Så ljuvligt vackert vårens vivor dansar
när vinden åter leker med den vår
som ur den hårda vinterns pansar
nu åter ängens sommarblommor sår

den vita björkens fyllda pollensvansar
gör flickans öga rött och fyllt med tår
hon sveper lätt med sina mörka fransar
så saltet rinner ut ur hennes vrår

fast ärlig är hon inte helt och fullt
för gråten kom när älsklingspojken gick
och lämna henne för en annan vän

hon gjorde inget väsen, inget tumult
men skar i ryggen med sin svarta blick
Du var allt annat än en Bruce och Ken!