Snart är jag hemma igen,
bakom hörnet flockas minnen
som väcker mig till den jag var.

Ljusstarka blickar som bränner hål
på gårdagens jämmer och flyttar
tiden till ett nu.

Snart är jag i den famn jag hör hemma hos,
snart är vandringen över som tagit mitt liv,
alldeles strax lyser mina steg mot den yttersta av livskrafter
och alla drömmar väcker mig ur ett trasigt liv.

Så mycket av ett inget bärs tungt genom regn
och kyla,
så enormt mycket av längtan som ger den enda energin
som behövs för att nå en sekunds eufori,
att slutligen se och uppleva den verklighet som möter drömmen.

Ett enda steg kvar,

sen är jag hemma.