Redan medlem?
Logga in
|
Dagsdikt
Lördagsmorgon i sommartid- Jag famnar skuggorna. Har de ingenting emot – eller har de De märker min vånda, känner min ömtåliga hud. På radion Utanför faller sommaren dunkelgrön över välansat gräs, en vind från nordost sliter i nyplanterad vide. Någon kommer ut från 21 A, har en bångstyrig hund vid sin sida.
Jag famnar skuggorna, de vill mig ingenting ont men viskar: Jag viskar tillbaka: vad gjorde livet med mig … Hör en fågel från träden längre bort, ropar upprört bland de sina. Jagar den bort en demon? Försvarar sin existens? Vinden låter nästan som havet och hos grannen jollrar mamman med sitt pyttelilla barn. Själv sätter jag på kaffe och lyssnar till vinden och Chopin.
Fri vers
av
Madeleine Richter
Läst 223 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2013-05-25 13:20
|
Nästa text
Föregående
Madeleine Richter |