Hej Bullen,

Jag har en vän som jag är lite bekymrad över. Hon har träffat en kille som hon har börjat tycka om, tycka om lite väl mycket om du frågar mig.

Jag skulle nog vilja påstå att hon har ett feberhjärta just nu. Frisk verkar hon då rakt inte, sitter och dumflinar helt utan anledning.
När jag frågar henne någonting så får jag ofta upprepa mig eftersom hon inledningsvis inte hör mig då hon är alltför inne i sitt leende.

Naturligtvis har jag försökt få ner henne på jorden innan fallhöjden blir för förödande.
Hon lyssnar inte på mig!

Jag sa till henne "Du hörde ju vad han själv sa om er relation - du tänker inte längre än två timmar framåt!"
Jo, så hade han sagt.
Först hade hon blivit förnärmad av det. Hon snörpte t o m på munnen.

Sedan.
När hon hade tänkt en stund kom hon fram till - med ett sånt där sjukligt leende! - att vadå, menar det är ju rätt nice att leva i nuet, fast det är klart lite framförhållning kan ju vara säkrast... en si så där två timmar. Sedan började hon FNITTRA - ja, du förstår väl?!

Vad ska jag ta mig till? Tro inte att jag inte har försökt tala förnuft med henne och påpekat fundamentalt praktiska detaljer.
Hon säger "Ja, men om andra vill tänka på framtiden tänker inte jag stoppa dem. Förresten... har du nåt problem med att jag ler, eller?"

Naturligtvis har jag inte det. Vilken korkad fråga. Jag vill ju att hon ska må bra. Försiktigt försökte jag gå in på praktiska omständigheter. "Det skulle bli en tuff ekonomisk situation" mumlade jag och hon nickade helt obekymrat.

Då förlorade jag lite besinningen och fräste "Nu tar du dig i kragen! Det finns ju massvis med killar som det inte skulle bli så här problematiskt med. En sak ska du ha jävligt klart för dig och det här är en bister sanning - en stor kuk är en liten tröst i ett fattigt hem!"

Hon blängde hatiskt på mig och sa med föraktfullt eftertryck "Fy, fan vad vidrig du är".

Nej, det går inte att prata med henne! Hon är helt oemottaglig för allt vad förnuft, rationalitet och logik heter.
Dessutom anser hon att hon mår bra.
Noll sjukdomsinsikt med andra ord.
Ibland vräker hon t o m ur sig att hon skulle må bättre om hon (hennes uttryck) "slapp dras med mig".

Så Bullen, vad ska jag ta mig ta mig till? Hon säger "men låt mig bara vara lycklig!" Hon förstår absolut ingenting. Ändå hävdar hon att det är JAG som inte förstår någonting!