lättheten ligger i svårfångade mönster

över var och var fjärde vägkant

likt drivor av maskrosmjöl

följer McCartneys stämmor förnöjsamt

fjärilarna hem

med en hel katedral på ryggen

sin evinnerliga skugga

famlar efter allra första slutet

på den jungfrueliga modern

mot miljoner bröst

det ristar in sig i albumet

en liknande lättnad

som nu

har jag sällan känt sen jag närmade mig

femton år då

fastän det börjar bli längesen

jag var en man som bar kortbyxor helt frivilligt

tar hjärtat lika snabba skutt

som junis söta vindar

allt djupare ner i saltgruvan

här där Maria fallit i sömn

på världens sällsammaste ton

av rosalätt guld

och trots att mina lår blivit dubbelt så tunga

av fetaste klanger

skulle det ta blott två steg

att vänja mitt mod igen

vid kärlekspassionens hisnande trappor

kanske rentav hissdörren

som återför oss till himlavalven