Mitt väsen ropar ut friheten
i mitt sargade bröst,
och träder in på helig mark
som aldrig trampats på förut. 

Denna ensliga irrfärd blossar upp
till en väldig eldvägg,
och förtär gråterskornas anleten
som förvrids till ett hejdlöst hysteriskt skratt. 

Då inser jag att vi är närmare sanningen
än någonsin,

och den ser inte ut att vara fred.