Billy, du hyllornas hylla, dig vill jag hylla, och därtill med böcker fylla! Låten människorna till dig krylla, för att med din form, sina hem förgylla. Ingen behöver mer sitt huvud brylla, när Billy vuxit upp ur hyllornas egen mylla! Hur förfor man förr, innan du steg in genom var mans dörr? Fanns där överhuvud någon hyfsad hylla, som ens pura tomrum kunde fylla? Alls icke! Hyllornas värld var öde och karg; ingen, hade än blivit arg, förbannat sitt öde, eller svurit över skruvars bristande flöde. Tack, Ingvar Kamprad, som får mig att skriva, denna kamprad för hyllornas hylla, även dig vill jag hylla, för min nyvunna, sprängfyllda bokfylla!