Jag har begär. En passion. Åtminstone tidigare.Den glöden var som en drog som lyfte mig till skyarna. Högre än hustaken. En känslighet. Vasa med sina vinklade gator som korsar varandra några hundra meter från var jag bor. De möts och omfamnar varandra, blir till ett. Det är något jag söker, något jag ännu inte funnit. Som finns där ute nånstans.

Sen jag kom hit har jag känt mig vilse. Vilse i min passion, vilse för jag vet inte om jag har begär längre. Det var så länge sen jag kände mig tillfredsställd. Så jag åkte härifrån. Jag åkte fem timmar tåg bort. till spårvagnar- drogmissbrukare på gatan - till innerstadshipsterna - till indietröjorna - skäggen, de tjocka bågarna - uteliv - teaterhögskola - piercing i kuken till så-jävla -medvetna, poesi - möjligheter - diskussioner - lättillgänglig öl och jag vill allt det där. Någonstans under bröstbenet, hjärtat och lungorna vill jag allt det där. För jag har begär.

Tillbaka kom jag, två tågbyten senare till ett lugn där gatorna omfamnar varandra. Hit där tonårspojkarna bär chinos i olika färger och flickorna likadana tights och converse. De har också drömmar. Begär.

Jag vill så gärna komma bort från småstäderna men lyckas alltid komma tillbaka. jag är inte nöjd, men lyckas alltid återvända. Är det där nånstans som jag måste hitta passionen? Nånstans bland gator som omfamnar varandra, ligga nära, känna tyngden mot kroppen, för att slutligen bli tillfredsställd.

Vasa, du må verka liten men man ska väl inte döma hunden efter håren. Fem timmar bort finns storstadsljudet men just nu är det något annat som kallar, något jag vill omfamna och omfamnas av. Innerstadshipsterna är ingenting jämfört med det här. Nån annan gång kanske men inte just nu. Här ska begäret få växa, bland gator som omfamnar varandra.