är jag. 

Fast i gnagande loop till leda

äcklad

av bilder av
dem som maler min själ till stoft, min märg till krut där ilskas glödheta svetsloppa rullar sig som en galen mohikan. Klampar över hjärtat, krampar, vältrar sig

bränn
skadar precis allt i sin väg - bitter och chansen är stor den 

aldrig kommer

 hitta sin väg 

ur mig igen. Tanken skrämmer. 

< ett år. Mitt. Eller tja till låns för underbart är kort men mycket lite var sant för hit&runman;

160 tecken, glömde kanske nämna men bättre sent än aldrig
eh

 ingen plats för dig så

over & out bejbi. Nyss var du här älskad nu är du 

häck väck våt fläck lilla hjärtat. Stackars troskyldig oskyldig katt mot asfalten 
alla 9 liven förbrukade, är jag. 

Så kan det gå.

Ersatt. Bara så.