Som två hägringar om dagen
När solen står som högst
Fotspår i sanden vända bakochfram
Inte ens luften står still


Genom moln av damm
Där torkan tagit flod och fors
I ränseln rasslar ormarna
Med kluvna tungor


Kan du hålla facklan
När stigen blir för brant
Kan du peka ut stjärnorna
När allt annat slocknat har


En förrädisk farled
Snäva pass där hästar dog
Med rullande ögon
Löddrande betsel


När vi måste gå till fots
Håll en armlängds avstånd
När vi måste över berget
Slut din famn om jag faller


Du är så tyst min vän
Låt oss tända en eld
Jag ser inte längre ditt ansikte
Bara askgrå fåror i hud