Förnekade kneg och cash
Kastlösa men knappast fredade
Kainsmärke vår klassmarkör
Med inga förmåner tillfördelade


I tjattrande tomrum
Alla ömkande offer som lipar ikapp
Så hårt är medelklasslivet
Allt ska ältas tillrätta i det rödaste rapp


Det finns inte längre nåt
Som inte någon borde göra nåt åt
Lärda från barnsben att kräva
Av den terapeutiska stat de dyrkar så


Vet vad vi är i deras värld
Vet att de pissar på våra val och liv
På höga hästar som ett hån
Ett klåfingrigt klandrande skuldkollektiv