Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
före kampen


den mäktige 6

Folket hade plötsligt tystnat mitt i lägrets levande andning den minsta rörelse i snön kunde höras ända in i ledartältet där de förvånat såg på varandra.
Pano och hans fränder skyndade till mitten av lägret där de stannade tysta och med häpna miner. De stelnade till i kylan och kände kraften från djupet av de mörka skogarna och snörikena i norr.

Held och Sam släppte ner ett nät med 6 varghuvuden och pälsar. Panos söner var röda med blod upp till armhålorna. De lutad sig mot varandra och verkade totalt utmattade. Bakom dem brann ögonen fortfarande av striden hos två av Delmurs svärdbärare, även de med armar täckta av blod och vilda blickar!

-Vi är från och med nu en kampring av män och pojkar som ingen skall bryta! Delmur talade högt och Mira såg hur stoltheten växte en kort stund, förbi oron i Panos blick. Pojkarna hade stridit rygg mot rygg med Delmurs främsta män och skickat fienden på flykten! Han visste nu att sönerna aldrig skulle vika, aldrig någonsin. Han nickade åt Moltas som log, gossarna hade haft en vass lärare.

Vargarna var gråsvarta, onaturligt stora och liknade inget någon tidigare sett.
-De tillhör Wethgrias! Vi såg hans hatfulla leende och glimmande ögon. Två män hade han med sig de var storvuxna som Moltas men de deltog inte i striden, de tittade på. -Tre av hans män och sex vargar hade vi ihjäl och skickade dem nedför den svarta floden i mörkret där de konstigt nog sjönk direkt.

Elden brann med stora vilsamma lågor och Sam sov med fotklädnaden på. Held kikade ut mot bergen och natthimmelen. En kvinna med ljust hår och isblå ögon log mot honom men inte som de brukade. Det kändes varmt i honom och han log tillbaka.

-Vem är hon? -Det är Delmurs yngsta dotter, svarade hans mor, sov nu!
Det var svårt att somna den natten.




Prosa av Nils Järn
Läst 226 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-06-11 01:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils Järn