jag har slutat gå den där vägen som går förbi ditt hus
hur mycket jag än älskade doften av hästarna från hagen
och hur fin skogen än såg ut från vägens perspektiv

ja jag tyckte om att se dig genom fönstret när du diskade i köket,
med bar överkropp och rufsigt hår
och hur jag kände en viss närhet av dig som jag egentligen inte längre kunde få

det var ju ren fin nostalgi att gå vägen som vi brukade gå
men nu på senare år har jag insett att det inte spelar någon roll vilken väg jag än går
vi kommer fortfarande vara över
och det kanske är menat så