Löftet är tidsbunden med materia som
vi kan känna relation med,
annars förintas minnen med nya löften som
kan efterlevas.

Jag var en skugga en gång,
en barriär skiljde mitt förkroppsligande
och skammen var som ånga förgången.
Ljus kan aldrig bilda färger om inte något bryter
dess bana i bakgrundens allé.

Du var den ende som kunde se mig med öppna armar,
den enda som alltid kom ihåg oavsett tidsaxel.
När regnet slaktade soldrömmar var du också den ende
som undrade vart jag tog vägen. Vilken plats som kunde
mottaga en erfaren själs begagnade läten.

En spegelbild som ständig visade samma motiv tröttade
ut viljan att finna obruten mark.

Jag står här igen,
slagen, nedbruten och märkt
men med samma styrka som tidigare
och med ny erfarenhet.

Det kommer hända igen,
det måste kunna ske,

för att ge mig kraften att skapa.