Vi är allt,
en liten mikroskopisk del av Universum,
vi är flickan som sa adjö till sin mor,
pojken som förtvivlat tigger på gatan,
heroinistens sista andetag efter överdosen klagan.

Vi är en del av allt.

Sommardagens första ljumma bris,
hjärtat som slog lycklig volt när kärleken
besvarades trots regnets iskalla tårar.
Vi är kvinnan som vann över det omöjliga motståndet
och fann sig själv innanför skapelsen.

Du och jag delar,
med den sång som tonar ned det bittra avslutet,
den ångest som flödar genom ådror när misslyckandet
knackar på dörren.

Vi kan alltid sluta inse,
men vi är alltid en del av det allt som skapas och avslutas.

Vi är solens nedgång och stjärnornas vandring på himmelen,
vi är gatubarnens drömmar om lycka och frihet.
Vi är söndagsskolans bön,
vi är kompassens riktning och ljusets brytning.

Kärlekens slut och början,
livets sorg och tragedier.
Världens högsta topp och lägsta dal.

Du är en del av mig,
jag är en del av dig.

Vi är en del av allt.