Parkman var ute på promenad runt Lötsjön och Råstasjön i Sundbyberg. Det var en varm dag, men molnigt.

Så fick han syn på Frosta som gick en bit framför honom. Själv gick han så raskt att han skulle hinna ifatt henne i tie kliv, så han tänkte att nu skulle han sätta in en charmoffensiv. Hej, sa han när det bara var fem meter mellan dem, trevlig morgon är det inte?

Men allting blev plötsligt kallt och mörkt. Det visade sig att Frosta var en dementor från Harry Potter. Så han tog fram trollstaven, tänkte på den lyckligaste tanken han kunde och ropade EXPECTO PATRONUM. En blå tvättbjörn sprang fram ur spetsen och allt blev varmt igen.

Men Frosta var kvar. Jösses jag trodde att du var en dementor Frosta, sa Parkman. Inte nu längre och nu har jag bytt namn till Töa, sa hon. Töa, vilket vackert namn, sa han, jag skulle kunna tänka mig att kalla min hund Töa. Och jag gillar verkligen hundar, tillade han när hon såg skeptisk ut.

Oj, nu försa jag mig, tänkte Parkman, dags att sätta in en charmoffensiv. Men det var tyvärr för sent. Töa hade redan gått vidare i en helt annan riktning och blommor stod upp ur marken där hon passerade.

Varför ska det jämt vara över när man har upptäckt att man var på rätt väg, undrade Parkman.