Än så länge är du min,i ovisshetens oas,
snart kan allt gå ikras då sanningen strandas.

Jag guppar så skönt i känslans idyll av tidigare stunder - lätta som tyll.
Havet är stort där jag flyter på mjuka vågor av lust och känslor
som bollas mot dig smeker mig överallt och fyller mig inuti med mjuka vindar.
som jag vill ska stanna...eller kommer stunderna tillbaka?

Jag tittar in i verklighetens kyla där ingenting finns att ta på,
mer än vårens hopp om nya sommarvindar ...
om allt skulle gå i kras - från min oas.