Vi är allt,
en liten mikroskopisk tusenfalt

vi är flickan som sa adjö till mor,
pojken som förtvivlat svälter
Vi är systern som räddar sin bror
medan Världen ständigt välter.

Ljus, mörker, sött och salt.
Vi är en del av allt.

Sommardagens ljumma bris,
vågornas möte med stranden,
allt är sammankopplat på något vis
den värld som du håller i handen.

Vi är trängda gränder och öppna torg,
Vi är barnets allra första kliv.
Hjärtat som brast av kärlekssorg,
och mannen som tog någons liv.

De glömda människornas existens,
de menlösa tårars ensamma anarki.
Vi är bonden och hans Eminens
och de svagas Monarki.

Eldens värme när det är kallt!
Vi är en del av allt.

Vi är kvinnan som vann,
mannen som ständigt förlorade
Sjukdomen som plötsligt förvann
och cancern som sig förstorade.

Skapelsens början och Världens slut,
tidens första underbara andetag.
Vi är krigens uppbrända krut
och förnyelsens vackra dag.

Du och jag delar,
den sång som tonar ned,
den ångest som aldrig helar
och den skaran som led.

Vi är solens nedgång
och stjärnornas oändlighet,
gatubarnens drömmar och sång,
livets ensamma förtret.

Kärlekens slut och början,
livets sorg och tragedier,
förtvivlans liv i sörjan
och hoppets melodier.

Du är en del av mig,
en mikroskopisk tusenfalt,
jag är en del av dig.

Vi är en del av allt.