Jag fylls av ångest
min lycka revs
med smutsiga gafflar
ont, hemskt ont.

Klänga mig fast
med halva strimman hopp
och andas vidare.

Vem är min fiende?
Makten, pengar, framgång
ungdom, något banal men skön.
... Vad är det?

Många gånger, hon så grym
jag tänkte
i hennes fula grimas
_ hon är så ful nu,
om jag kan glömma henne
kanske blir fri.
Men även dessa bilder, hemska då
ömt kallar mig till henne nu.

Att slås i dimman, utan att veta
om ens har man träffat
och
att själv, bara blöda.