Bitar av min själ är spridda, de spreds i vinden.

Jag lämnade delar av mig till er, ni fick dem, de heligaste av allt.

Dock när jag nu ser ut, ur det stora fönster som jag så många gånger velat öppna, det som vart symbolen till frihet.

Vetskapen av att om jag bara fick öppna fönstret så skulle jag vara fri, jag skulle få leva.

Visst har jag levt, men inte så som jag velat.
Inte som ni visade att man kunde,

Ni fick mig att öppna fönstret till min själ, ni visade mig vad det är att leva.

Hur det ska kännas när vinden blåser, när vågorna slår mot stranden, när den ljuva doften av liv slår mot en.

Jag valde då att sprida min själ, dela den med er.

Jag lämnade den i T, jag lämnade den hos er.