Fontänen spottade vatten som en döende fisk medan resterna av solen skänkte en rödgul ton åt de slitna bänkarna vid grusplanen. Paviljongen såg ut som ett låtsashus nedtryckt i sanden vid lekplatsen. På ena väggen fanns två smutsiga fönster som liknade döda ögon från en haj.

-Här! In här! Nästan skrek Frans då han skymtade en skugga av någon i munkkåpa. Gestalten pekade med en rörelse mot Paviljongen och var lika fort borta som han visat sig.Hajens ögon glodde ut över parken och verkade än mörkare nu när skymningen kommit med daggen som var nattens första andetag.

Lika hastigt som bilen svängt ut på gräsplanen och upp mot låtsashuset steg de fyra männen av. Ytterligare två svartvita bilar kom från olika håll och uniformerade män fyllde parkens övriga gångar som om de vore korkar i en butelj.
ingen skulle kunna lämna huset eller parken utan kunna tas fast snabbt och regelrätt.

Plötsligt hördes skriket från ett barn och slöt sig runt kvällen som ett flygalarm i en krigszon. Ljudet var hjärtskärande och fick Kurt och Greger att storma med dragna vapen mot paviljongdörren som forserades med en kraftfull spark styrd av rädslan hos en flicka.

I centrum av det enda rummet fanns en brunn med ett okänt djup. Flickan som skrikit hade slutat skrika och grät stilla i Kurts famn. Mannen som gömt dessa flickor hängde över kanten på brunnen. Han tittade upp på ett polisansikte, det var Greger Fals och mannens min var fylld av fasa! Nedanför höll han den andra flickan som han fångat i sista sekunden från att falla i brunnen.

Mannen såg sedan på Frans Moser och ett lugn spred sig plötsligt över hans ansikte. Han fick nya oanade krafter och plötsligt lyfte han upp flickan som om hon vore en fjäder! Nu var båda flickorna i säkerhet.

Därefter log han mot de båda männen som förvånat såg honom falla ner i brunnen. långt därnere hördes en tung duns, förmodligen upp mot 80-100 meter ner.

När flickorna återförts till sina föräldrar och det framkommit att han inte skadat dem tittade Greger Fals som just nu var en glad polis rakt på Frans Moser
som vinkade åt någon ute i mörkret. -Vem vinkar du till? Frågade han.

Till en man som inte längre är förvirrad och en annan man i munkkåpa. Jag tror bestämt de tar en promenad i parken sa herr Moser.

Plötsligt tändes parkens lyktor.