Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
mörker


Den mäktige 7

Wethgrias tittade djupt i flodens vatten som speglade hans ansikte. Förnedringen brände under huden och fick hatet att pumpas ut i ådrorna. Den stridsvana, slitna kroppen kändes som i ett törstande, hungrande odjur, en ilskans vålnad.
Ögonen stelnade till i det frusna vattnet när den blanka ytan försökte mäta oförrätten och skammen. Hämnden vilade i mannens blick.

Den bleka himlen över honom samlade skymningens stillhet och viskade åt natten att ta över.
Han tömde drycken ur nävern och log när han hörde synings-männens klubbor slå, slå ned slavpålar åt de nya ynglen man knipit!!
Tälten ångade som nybakta svartbröd i det isiga lägret där män drack, slogs och
tog kvinnor, tog allt av dem.
Kött hängde på spett över eldar som aldrig slocknade. En sista silverstrimma av ljus pekade bort mot den mörka skogen och Fasva böjde sin trumma över den med blicken högt i skyn. Denne man bar en hög ålder och håret som en gång varit som eld var nu som resterna av aska.

Oraklet låg vid fötterna av Wethgrias och trummade försiktigt med tummarna mot den magiska skinnlådan.
-Jag vill kasta mina krigare mot deras läger som olja på elden!! De är utan gräns i sina krigssjälar och födda ur kampen om liv genom prövningar i styrka, snabbhet och dödar helt utan ånger eller hänsyn. De är starkast och skrämde dem på flykten och tog slavar åt sin herre!! mig.

Wethgrias spände blicken i spåmannen som log belåtet åt tillbaka på sin onde mästare.
Nå? Kan vi ta lägret från dem? Kommer de att bli mina hundar att sparka?
Den gamle lät öppna tältets tak och stirrade upp mot himlen och skuggurna av bergen.
-De kommer från en plats långt i norr bortom månens land. De är starka i viljan men inte så många till antalet, mest handelsmän och inte krigare.
-De vet vem ni är och darrar av skräck inför er vrede min mästare.

Plötsligt vändes spåmannens blick i rädsla och osäkerhet...Jjag kan inte svara er! Sa han plötsligt. -Mina syner är blockerade!
-Hur!! -Av vem?
Den gamle verkade tappa kraft och lät ett svagt viskande fylla den rökiga tältluften som ett mantra. !
Ajaajajajaaa.!!!..nynnade den gamle mannen....och hans ansikte var fyllt av rädsla. Hennes styrka är otrolig!! Framför henne står tre klanledare med stor makt och list..och bakom henne står en ung pojke.....




Prosa av Nils Järn
Läst 261 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-07-08 00:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils Järn