Jag går ut ur porten, sneddar över parkeringen, slänger soppåsen. Vid en buske sitter en katt med en mus i mun. Nedanför backen på gångstigen innan ängen rinner en snok framför mina skor och medan jag passerar de utblommade syrenbuskarna strax före stallet nappar en gulsparv efter en förvirrad skalbagge. Den vill inte lämna mig, förra veckans dröm om hur min dotters mamma sitter naken med armarna i kors över brösten på en säng med fuktiga lakanen hopknycklade nere vid fötterna och säger knulla; hon säger ”jag knullade honom; jag vill knulla honom, jag knullade Peder Eneroth”. Sedan femton år är det hela över och förbi, vårt barn börjar klara sig själv, du har fler barn. Jag minns en skybar i vimlet med musiken så att man måste skrika eller dricka och hur hon vänder sig om och hennes ögon som krossad is bubblande ur ett pimpelhål. En gång nitade hon mig med de där ögonen och jag glömmer det aldrig. Men det var inte hon, det var en annan, men det var jag, jag var där och det vet jag, kanske var det hon. Jag ser dig i den där medeltida stenstaden Spoleto: i natten penslar du mig med ditt starka hår, på dagarna ser jag ryggen på dig då du kör in i gränderna med din motorcykel. Jag sitter ute vid gungorna, svalorna kastar sig som saxar ovanför tallarna. Jag hör skratt från en balkong.