jag dör långsamt inifrån...
jag vet om det

men orkar inte stoppa upp
processen...

det gör så förbaskat ont
och inget finns som lindrar

hålet blir bara djupare
och svartare

men jag bryr mig inte längre
jag ger upp

det ända jag begärde av livet var
lugn och ro ...

men i det djupa mörka hålet
finns bara ångest och skräck

ljuset blir sakta mindre och mindre
och ljudet blir dovare och hörs allt mindre

jag hör andras hånskratt
ovanför mitt huvud

jag bryr mig inte längre
jag låter mig bara omslutas

av det mörka omkring mig
och väljer att försvinna fullständigt.