Ångest stal mitt öra
viskade oro i gångarna
som förband mina sinnen
tills rädslan fanns
i varje smak
Och verkligheten
blev en avlägsen betraktelse
bakom sotat glas

En notis i kanten, långt senare
Öra upphittat
återfås mot beskrivning
Men då hade jag sedan länge glömt
varför jag en gång behövde två