I min värld

grönskar alla blommorna jag plockat
där sjunger paradisfåglarna sina sorgesånger
där regnar våra tårar i vattenfallen
ner över öknen och svämmar över
i våra redan fyllda oceaner

I min värld

vilar vi hos blommorna på ängen
i bladen bland trädtopparna

Innan gryningen sjunger koltrasten
så sorgset, så enkelt, så vackert, så ljust
som bara hoppet kan låta

Som solen i gryningen
när vi breder ut våra paradisvingar igen
fyller hjärtan med färg från barnens paletter
och flyger

I min värld

får vi ibland bära
får vi ibland bli burna

och regnet öser ner
döljer sorger, döljer tårar
och din tsunami slukar mitt hjärta, slukar städer
lämnar oss hos förtvivlan


Vet du vad skönheten är i min värld
Att människor sårar mig
men de visste inte
Jag har en koltrast som sjunger för mig när det är mörkt
innan gryningen

När jag föll längst ner till oceanens botten
Gav någon mig fena och gälar

När jag hoppade från broarna de brände
fångade en ängel mig
Nu är jag en ängel
Nu är jag en sjöjungfru
Nu är jag en paradisfågel

och längst inne
i djupet av mitt hjärta
hörs alltid koltrastsång