~¤~

Det ska sägas att min pappa var otroligt intelligent mer än nån som kände honom kanske trodde...då han sa "kyss mig..." eller "visst" då han var på dåligt humör eller "vackert" då det blev mål i fotboll...men det var han när han var nykter

aldrig då han drack, då kom den andra sidan fram, den som de flesta såg som var raka motsatsen
av barnslighet men också glatt humör

nykter var han oerhört pedantisk och noggrann med siffror
även mamma såg det tidigt
under andra förhållanden hade han varit revisor på stort företag kanhända egen firma istället för visserligen hög lön men ändock jobb i järnverket (med allt vad det innebär av sliten hälsa och förstörd miljö) men sådant motarbetas sedan länge i sossesamhället

inget jag kunde ta efter eller fortsätta med utan snarare protesterade emot efter mitt eget samvete
och föredrog istället mina band med hårdrockens metall bakom trummorna
hans "hantverk" var fotbollen på 50/60-talet;
likaså dricker jag inte heller mer än konjak och sherry och likör, och bara ett par glas
jag lade av med sprit och kött vid 20

för jag ville inte göra om samma misstag att bli känd som den där glade grabben som dricker för mycket
som jag också var i tonåren, för jag hade och har heller ingen botten
bättre sträva mot toppen, stäva mot öppnare vatten

han nyste också då han såg för länge in i solen
men betraktade solnedgången och tog kort av den
jag gillade också tidigt att fotografera
vissa sitter som pensionärer själva med sina föräldrar, vissa får mindre tid än vi hade
han var alltid äldre än de flesta skolkamraters föräldrar
10 år äldre än min mor
han tog oss ut i skog och mark och lärde mig allt om det
stigar jag nu inte tagit på decennier för det tillhörde en annan tid då också mormor levde
där vi fiskade men också i andra sjöar
men mamma går ibland efter lingon och svamp

långt, långt bort från järnverk och bandy som är det som finns i stan
och inte mycket mera, även om jag tillhört rockföreningar

men att fiska är att "komma bort från allt ett tag" sa de alltid
det förstod jag, det kunde jag förlikas med
när jag rodde ekan där de fiskade han och min morbror på socknen (de andra var närmare huvudstaden)
och ibland fiskargubben Alvar
som täljde trägubbar och bodde nere vid ån
med hunden Anja och sina gäss och katter
ganska så likt Pettsson med sin Findus

Stig Sjödin som jag aldrig läst mycket av pga av hans, eller andras omtalande om hans, hyllande av arbetskulturen
(vilket jag nu vet tack vare min tremänning författaren Tord Andersson,  inte helt stämmer, då han skrev det i efterhand och då han tillika skrev mycket annat som naturlyrik) skrev i Kolskjutaren att den gode arbetaren sorterar sin vedbod med flit, det stämmer precis på min far, den dikten kunde varit om honom, ur Sotfragment

jag tror han skulle varit stolt över alla bönder som var nämndemän här hemma på bygden eller alla djäknar i Svinhufvudklanen, dåtidens revisorer inom gruvägarna, jag funnit nu, förfäder åt honom i släktträdet
är alltså också på långt håll släkt med nyprinsen Daniel i grannsocknen Ockelbo (eller Ugglebo som det hette förut)

då jag var liten använde han de här kunskaperna till att föra bankbok och spela trav på lördagsunderhållningsnivå
och kontrollerade statistiken i Gefle Dagblad noggrant efteråt, han var en tidig svensk statistiker, som, då han en gång "förhördes" utav Sifo (inte Säpo) tyckte frågorna var rätt löjliga

vi använde oss båda av de kunskaperna i travet
för senare när jag satte in det åt honom då han blev sjukare, för att senare avlida av levercancer pga av år av drickande och även lätt drabbad av kol pga arbetsförhållanden, blev det större system och ibland större vinster men aldrig någon riktigt stor men han fick i alla fall vara med om att vinna V75 med några lakan innan han dog
(en gång drog jag dock in 25 på en match med Örgrytes brassar)

hade han använt sin intelligens kanske i egen firma hade han haft det tre ggr bättre
men kommen från sprucket hem fick han ta hand om sin mor och senare min mor och mig
och han var nöjd med det, att gå från arbetarklass till medelklass, med stolthet
där känner jag ett brödraskap med Ulf Lundell
som skriver likadant om sin far i Stum av Beundran som mamma spelade för honom då han blev sjuk
som lika gärna kunnat handla om då han byggde våran villa, nu med fin trädgård

Lundell som skrev en bra låt till sin far då han gick bort, på Lazarus, en skiva med svart omslag min far gav mig på julen det året, den sista skivan han gav mig, som handlade om att han haft ett bullrigt yrke och liv och hade nog velat ha säckpipa på sin begravningsdag; när jag nedsatte urnan då för ett vinter-OS och två sommar-OS sedan, skrek alla barnen i skolan invid, lekande i skogsdungen med grenar, med lärarna lakoniskt pratande bredvid, inte lugn som i filmer, eller som den äldre kyrkvaktmästaren, men så var det också mitt på dagen, "ska du säga några ord" sa min mor, som jobbat där som ung, då jag hjälpte till ibland, som numer i trädgår'n, "vad är det för idé när man inte hör vad man tänker" sa jag, "huvudsaken är att den är nedsatt, för den var tung att bära" och försökte behålla lugnet, vilket alltid är svårt då både hon och min far har temperament, därav kanske deltagandet i den tidiga hårdrocksvågen; men vi stod där ett tag, och efteråt tänkte jag att det var som ekon från en fotbollsläktare då landslaget gjorde mål eller kanske på Årsunda IP då far nån gång klackade till ett mål, till en förvånad medspelare, han var ett tag lagkapten som back och har ett par pokaler hemma

Ulf Lundell och hans far, de var olika och de måste få vara det, vi måste få vara det
för alla människor bidrar till en helhet
när människor ska vara som andra människor leder det till intet

han kanske röstade på sossarna men han kritiserade dom
men ville aldrig gå till vänster om dom, det vill jag heller inte
han ville inte heller gå till höger om dom, jag gillar Reinfeldt efter år av lidanden under sossarnas vanstyre
men håller mig i mitten

det jag förstått är att han höll igen...han kunde varit så mycket bittrare
men han höll igen för vår skull, vi var trots allt en familj som kanske inte alltid tyckte lika men gjorde våra olika saker och var stolt över att inte tillhöra skilsmässostatistiken allrahelst med tanke på hans far som åkte iväg tidigt från min farmor, men besökte oss igen då huset var nybyggt och min far fyllt femtio,

men vi var en familj som aldrig splittrades

han kanske var en Svensson, levde Svenssonliv, men egentligen inte, aldrig riktigt likadant
han var och är för alltid en Johansson

17-20 Jul 2013

L Patrik W Johansson

Stig Sjödin:

http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1519667