En fjäril och en fågel möttes ute på ängen. Nu tar jag dig sa fågeln och gick till angrepp, men fjärilen var plötsligt någon helt annanstans. Jag har tiden på min sida sa fågeln och fortsatte med sina försök att fånga fjärilen.

Till sist satte sig fågeln ner och frågade, hur gör du egentligen. Jag är hungrig och ändå kan jag inte äta dig. Jag vet inte, jag vet inte, ropade fjärilen till svar. Men till sist så satte den också sig ner på en blomma och de började konversera filosofi.

Om jag inte vet hur jag fångar dig, kommer jag att lyckas då, du vet ju inte hur du undkommer mig så jag tänkte att det verkar logiskt. Jag vet inte, jag vet inte, svarade fjärilen och kände sig runt. Men om du inte vet, hur kan du då överleva?

Fågeln började bli irriterad, sedan apatisk och efter ett tag ville den inte leva längre.

Gaska upp dig, sa fjärilen efter ett tag. Vadårå, det är ju ingen poäng. Jodå, det har tagit tid för oss fjärilar att ramla och trilla i luften och det ska kanske ta tid för dig också, eller så lär du dig allting på en sekund, men egentligen är det ingen skillnad.

Den satt stilla. Då tog fågeln sats och fångade fjärilen där den satt. Mums gott, tänkte fågeln, men varför smakar det så konstigt. Så vaknade den upp. Äsch, du sitter ju bara och dagdrömmer sa fjärilen och fladdrade iväg.