de har glömt ditt namn,
Pleione
du som en gång
älskades av Atlas

nymfers moder
krönt med nebulosor
stigen ur kosmos skimrande skum

en juvel bland diamanter
vårdslöst strösslade 
av evighetens hand

om jag ändå vore stjärnrök
dotter av nattens
vackraste mystik

men jag är månen
ensam i kretslopp
runt min planet