Kylan är inte min värsta fiende
inte ens mörkret
det är tanken på att aldrig få uppleva
som tar mig till kanten som får allt att upphöra

du vet att jag står vid din dörr varje kväll
ändå bryr du dig inte det minsta,
du vet att jag kastar min själ till oundvikligheten
och ändå står du där med armarna utåt

minnet är min största faktor att överbrygga
som seglar in i sinnet att inte förstå enkla ord
som säger det som aldrig sagts men som finns där

förlåt att jag inte var den du ville att jag skulle vara
men det finns bara en sanning utom oss
och den kan aldrig ljuga
oavsett vad...

låt mig få leva med minnet
och få dö i en värld där jag faktiskt kunde
vara uppskattad för den jag är

sen är jag lycklig...