En brusten vinge och marken faller mot dig
Du kan inte flyga med endast en vinge
Inte kan du lyfta med huvudet mellan benen
En brusten vinge och ett orationellt beslut
Men ibland är det rationella så tråkigt grått

En ängels tålamod håller dig kvar här
Ett sökande efter friheten lyfter dig
Då såg du en gyllene fjäder falla från en annan värld
Ett hopp om att brustna vingar kan lappas ihop

I natt, när rummet försvinner i skuggorna,
när dofterna förstärks, när mörkret förpackar världen i svart
Då känns tiden så avlägsen, sanden i timglaset rinner bort

Du flyger fortfarande,
drömmen fyller tomrummen,
ibland vill du inte vakna
För verkligheten kan inte bli verkligare än så här

Inte verkligare än drömmen som fyller tomrummen…
Mycket påtagligare än de fasta värden som driver mänskligheten
Det rationella kan ju vara så tråkigt grått…