mellan tid som stannade
och avståndet till dig
blev luften stum
fötter stod still
medan allt annat rusade
du stod nära
lika förvånad som jag
var du på väg
åt motsatt håll
men nu ett
med väggar tak och golv
utan kroppar och fasta konturer
fanns bara ögon
som talade om annat
än munnar sporde
en evighet passerade
kanske två
inget varar för evigt
fast det kan kännas så
sliten mellan plikt och känsla
vaknade vi upp
fötter fick åter liv
du försvann
inte för att du ville

*

såg dig igår
din fru är vacker


precis som
ögonblick av ögonkontakt